Trillingmamman Agne har fått jobb som brevbärare. hon har inget dagis eller annan barnomsorg så hon sätter trillingarna där bak för att sen köra sin runda till stugorna med posten.
Trillingfamiljen behöver dock fortsatt vår hjälp. Åker till Tadas för att "tanka upp" månadens förnödenheter.
Detta är ett axplock ur mailkonversationen mellan Kerstin och Renata.
Hej. Detta är Karolinas mamma. Nu vår rehabilitering klar, Karolinos hälsa blir bättre, tyvärr kommer epilepsin tätare. Den 28 juni konfirmerades Karolina i alla heliga kyrkan i Vilnius. Tack för all den hjälp du gav
Jag vill verkligen tacka för ekonomiskt stöd för min dotter Karolina. Jag vill ge den bästa medicinska vård och rehabilitering till min dotter, och jag försöker vad jag kan för att hjälpa henne. Så jag bestämde mig att kontakta dig. Tack för bidraget, eftersom jag är ensamstående är det mycket svårt. Jag kan inte arbeta eftersom jag måste vara med Karolina, så min ekonomiska ställning är mycket dålig. Tusen tack igen å Karolinas vägnar.
Karolina och hennes mor Renata.
Renata, Karolinas mor skriver till dig från Litauen. Vi får en bättre vardag. Karolina började gå steg för steg. Hon lärde sig klättra i trappan, när jag håller i händerna. Hon vill inte stanna i sängen längre, eftersom hon vill röra på sig eller sitta. Just nu har vi avslutat massage, gör kurser och övningar upp till 3 gånger per vecka.
I Litauen har vi en folksång ”två högt "när jag spelar den här låten Karolina flyttar läpparna och vill sjunga tillsammans men utan ljud.
Jag vill tacka er vänliga som tänkte på mig, för din hjälp. Du kom alltid ihåg oss. Jag tror att tillsammans når vi mycket bättre resultat och jag hoppas, att min dotter Karolina blir sig själv igen som hon var innan kraschen.
God dag. Jag vill tacka er för alla de gåvor som ges och allt stöd till min dotter Karolina.
Tack så mycket. Karolina och hennes mor Renata.
Vill ni se bilder på Karolinas utveckling klickar ni HÄR.
Hej. Det är Karolinas mamma som skriver från lithuania. Vi är hemma efter rehabiliteringen. Rehabiliteringen går och gör bra. Från 7 november har vi 5 sessioner att gå till delfinariet i Klaipeda för delfinterapi. Vi är mycket glada att vi kan få vara där. Den 22 oktober är karolinsfödelsedag, Hon var 17 år när hon började. Bifogar några bilder
Delfinterapi
----------------------------------------------------------------------
Tömmningen av Stenbackaskolan
Redan i januari ringde Lennart Johansson från Stenbackaskolan till mig och undrade om vi skulle kunna tömma Stenbackaskolan strax innan skolavslutningen. Tadas och Robertas kom och tittade på allt och de tackade inte nej till någonting och vi bestämde att två stora lastbilar med större släp skulle komma och hämta. Tiden rann iväg och snart var det dax att ragga ihop lite lastfolk men det var svårt. Alla mannar som jag kände till arbetadeeller hade utslitna höfter, axlar, ryggar eller hade andra saker för sig. Tadas ringde då till några litauiska vänner så Algis och Darius fick följa med. Sedan fanns ju jag och Eila där. Jag hade koll på alla blåa teijpremsor som sattes på olika klasstum där det blev klart för tömning Efter ett par dagars lastning undrade Lennart om vi inte kunde få tag i en lastbil till. Det kunde vi men vi hade inga transportpengar till detta. Efter en stund förklarade han att 15000 skulle sättas in på Litauenhjälpens konto om det kom en stor lastbil med släp till. Vi/ bjöds på lunch i Pingstkyrkans lokaler av skolan och när skolan slutade med denna utdelning stod Barbro Hörberg och Ann-Britt Aronsson för utspisningen på stället. Lisbeth i Bräkne-Hoby fixade också en trerättersmeny i Bräkne-Hoby men tyvärr hanns det inte med men en stor eloge till dessa kvinnor. Ann-Britt hade såsen i tv-kannan, skar upp köttet på plats och Pia kom med salladen, Barbro fixade maten i kyrkan. Eila monterade ner skåp och lådor, bar bänkar och stolar och jag sprang runt med stolar och bänkar som jag sköt framför mig för jag kan inte eller får inte bära. Svetten lackade ju mer nära avgång det närmade sig. Nu har nästan allt fördelats på olika skolor i Litauen där man byter bänkar som är över 60 år gamla. Tack Stenbackaskolan ni har gett barnen i litauen bättre sittplatser där inte knäna längre behöver sitta i bänkbottnarna! Tack för hyvelbänkar, slipmaskiner, symaskiner, skåp ja allt. Tack för hela cafémöblemanget och alla withbords. Tack Lennart för gott samarbete och tack alla underbara medarbetare, lastgubbar. Ha nu en trevlig sommar Kerstin Lindquist
HÄR kan ni se bilder från flytten.