Projekt

Trillingarna växer vidare...

                                      Namnen i ordning som de sitter i rad Liucija, Otilija, Patricija

En trillingfamilj har fötts i Litauen den 4/1 i år 2015. Läs mer och se bilder om familjen HÄR.

Vi drar nu igång insamling till trillingfamiljens nya boende. De bor ju i en etta.

Om du känner att du vill hjälpa till så sätt in en slant på Litauenhjälpens bankgiro 5209-0974 och märk talongen Trillingarna. Tack

 -----------------------------------------------------------------

----------------------------

Giruliai Martin, som skulle kunna bli en världssensation, behöver £ 207 000 för att få den bionic armen.

Martin Giruliai ambition är att ha en robotarm. För att göra sin dröm han behöver 207000Lt. Om vi ​​hjälper honom att inse det, kommer ett skede av den senaste moderna tekniken inte börjat, så personer med funktionshinder att leva ett meningsfullt liv.

Martins familj har nyligen fått två stycken nyheter. Efter en veckas träning i Wien (Österrike) AKH sjukhuslaboratorium Medical University, informerade professor Oskar Asmann Martin Att transplanterade nerver fungerar perfekt och Bionic arm Kan appliceras säkert. Tidigare operation och rehabilitering var lyckad, så nu Martin kan styra handleden av bionic arm. Detta ledde till en annan nyhet: a pris på Bionic arm hade ökat, så nu bristfällig summa pengar är mer än 200000Lt.

Bionic handen, vilket är avgörande för Martin och förvärvad Måste vara över i år, COST 317 000 LTL.En summa pengar har samlats Vilket är ännu 72000Lt. Martins familj har 40 000 Lt Bidraget genom att sälja en del av deras ekonomi. 113 600TL har redan spenderat för drift, samråd och Rehabilitations.

Martin och hans familj är mycket tacksamma för alla som har bidragit och fortfarande letar efter olika finansiella lösningar. De söker även hjälp av personer eller organisationer och problem.

Tydligen var musklerna Transplantation från benet till hands utförd för Martin. Fortunatel, var det lyckat. Efter det använde unge mannen att utöva det intensivt. Det finns två sista stegen kvar: amputation av en del av en hand och apparat för bionic armen. Preliminärt är amputation av del av armen planeras i April.

Martins fall är unikt på grund av det faktum att det är den första gången då Bionic kommer att tillämpas för en person med funktionshinder. Hittills den bionic armen redan har transplanterats för människor efter arm skador. Martins fall är speciell eftersom han har aldrig tidigare kontrollerat hans arm och han måste lära sig att kontrollera det från början.

Bionic arm är den mest moderna medicinska uppfinning. Speciella sensorer fixera elektromagnetiska fält, som är tillverkad av sammandragning av muskler och styr motorerna i Bionic arm. Det är mobil - det kan inte tas bort, batterier kan laddas under natten och fäst till en patient.

Martin har en sällsynt i födda sjukdom - antrogriposis. Sjukdomen har skadat hans muskler i axlar, armbågar, handled och hasled, och det gjorde förlamad honom funktionshindrade att gå. Efter många operationer som görs i hans barndom ung man började kontrollera sina ben och som ett resultat är nu hans solida Kan gå sträckor. Tyvärr, armarna fortfarande hjälplös. Han är inte kapabel att göra något själv. Arms muskler, som skadats av Förlamning, hade varit mycket svag så han hade muskel Transplantation från ben till arm.

Föräldrar till Martin sålde sina jordbruk för att hjälpa sina barn. Tačiau bristen på medel återstår.Det fanns Etablerad underhållsfond.

Kontaktpersoner:

Martin Giruliai underhållsfond

Adress: Skol st. 6 Mociškių k Vilkyškiai sen, Pagėgiai.. Kod för fonden: 302.744.171

Bankkonto: LT797300010130920989

Mer information om detta ämne kan hittas på Internet www.martynofondas.lt

Bionic protesen görs genom www.ottobock.com

Video och bilder:

ftp://ftp.tequila.lt användare: tqkmargir lösenord: Pilėnų

Mer information: Martin mamma Danguole Girulienė tel. 8 615 41714

VIKTIGT OM MARTYNAS

Detta handlar om Martynas som ska få en elektronisk armprotes. Man har tagit nerver från hans ben och flyttat upp dom till överarmen. Efter träning har han kommit tillbaka till sina läkare i Wien och de satte elektroder på Martynas och vips, överförs hjärnans tanke till elektronerna som i sin tur ger impulser till styrning av armen ( som här står på ett bord) Titta noga. Så plötsligt händer det, fingrarna kniper och knyts ihop. Tårar av glädje och tacksamhet kommer från mottagaren och många av oss som tittar på.

https://www.youtube.com/watch?v=GQdZDwJrq5Y

Martynas brev till hälsoministeriet i Vilnius

Projekt 1

 Rickardas lägenhet är nu helt färdigrenoverad. Han har fått vatten och avlopp, värme, kök och badrum allt det han saknade tidigare. Han är glad och tacksam för all hjälp han fått och visar stolt upp sin familj som han fått på köpet…

  I en av de Litauiska tidningarna var ett reportage om honom och överskriften såg ut så här ungefär.

  Svenska hjälporganisationen Litauenhjälpen hjälpte pappa att få behålla sin dotter, utan dess hjälp hade dottern fått bo på barnhemmet och de skulle leva sina liv utan större gemenskap.

  Det är många som berörts av Rickardas verklighet och som skickat olika sätt av bidrag till honom. Dottern Jasinta är så lycklig för att hon även har fått två små extrasyskon då en ensamstående mamma med två barn flyttat in till familjen.

  Tack alla bidragsgivare för att far och dotter nu får tillåtelse att få vara en hel familj idag. Ni har gjort deras liv berikat  och värdefullt på alla sätt!

Här visar de upp sitt finaste rum med nyklädd gran och ”fådda” julklappar från Sverige

Projekt 2

   Vladas lägenhet är också i det närmaste slutfört (de sista pengarna är insatta) och han hoppas kunna dansa på de nya golven i början av mars. Eftersom han kom hem totalförlamad efter en arbetsolycka i Ukraina så kan vi knappt förstå att han snart ska kunna dansa runt i sin egen lägenhet. Hans bröder och far har hjälpt till med renoveringen och vet inte vem av dem som är mest glad och tacksam.

Projekt 3

  Är Lilla Karolinas ( som ni sett på bilderna) sjukgymnastik och rehabilitering. Många är de gåvogivare som sett till att hon har utvecklats och tillfrisknat så mycket som hon redan har. Brevet från hennes mamma riktar sig till alla er som bidragit. Hon behöver fortsatt stöd en bra stund framöver och titta på hennes glada ansikte och gläds med henne

(ev.) Projekt 4

 Evelina, flickan med förvriden kropp, kommer att få träffa en ortoped framöver som ska undersöka och se om man kan göra något för att hjälpa henne. Evelina är blind och hennes höftkulor har inte växt rätt så hennes ben är vridna. När hon sitter i rullstolen har hon det ena benet över det andra låret, på andra sidan alltså. Hon är stel så det går inte att röra benet. Hon växer fortfarande och det kommer att bli mer och mer problem för hennes mamma att sköta henne och hur länge orkar hon bära och lyfta. Tadas kommer att ta reda på lite mer om hemsituationen där och om det kan bli aktuellt att lämna ev hjälpmedel el dyl till henne och eventuellt en eller flera operationer.

(ev.) Projekt 5

Är ett förslag om ett ev.  framtida stöd. Det är en protestantisk kyrka som köpt ett ganska stort hus som behöver totalrenoveras. Deras mål är att kunna bygga upp ett rehabiliteringshem för alkoholister, narkomaner och hemlösa. Tadas har redan varit där och lämnat möbler och lite kläder. De har redan 4 st missbrukare som hjälper till att renovera. Ett rum är färdigt, där de för närvarande  bor. De har för avsikt att låta första våningen bli en plats för arbetsterapi, sjukgymnastik och kontor. Övervåningen ska bli rum att bo i.

Tadas kommer att följa hur projektet går och lära känna personalen lite mer. Om några månader vet han lite mer och återkommer för att berätta om vad Litauenhjälpen ev.  skulle kunna hjälpa till med.

(ev.) Projekt 6

 Är Tadas brandhärjade hus som är totalförstört. Här skriver han själv hur det gick till;

  Katastrofen  besökte mig den 29 oktober 2011. Jag hade arbetat i trädgården, och efter jobbet la jag mig ner för att vila på soffan och titta på TV. Jag somnade och efter en stund vaknade jag upp av något konstig ljud. Taket brann i taket ovanför mig. Det var för sent att släcka branden själv. Jag försökte hitta telefonen och ringa brandkåren. Av all stress hittade jag inte någon telefon, så jag sprang till grannarna. Dom var inte hemma. Jag vet inte hur jag kom till mina vänner Laima och Algis Vitkus, men jag kom dit och därifrån ringde vi brandkåren.

  Det tog fem timmar för att släcka elden. Fyra brandbilar behövdes. Många människor kom från Natkiskiai by för hjälpa till. På den nedre våningen av huset hade jag sortera julklappar som organisationen Litauenhjälpen tro, hopp och kärlek sänt till litauiska barn, föräldrar, mor och farföräldrar. Det var cirka 200 bananlådor med julklappar som inte brännskadades eller blev förstörda av vattnet - tack vare snälla människor som hjälpte mig att flytta dom till ett närliggande garage.

  Släckningen av branden var komplicerad och svår eftersom taket var av plåt. Brandmännen hällde mycket vatten på det röda taket som liknade en överhettad kokplatta, förgäves. Elden rasade under flera timmar på övervåningen, som jag nyligen hade fått färdigrenoverat. Den brändes ner helt: möbler, kläder, böcker, foton och bilder. Den första våningen av huset berördes inte alls av lågorna, men blev allvarligt skadat av allt vatten.

Till en början var vi mycket optimistiska och vi började torka väggarna på första våningen. Vi trodde att efter en liten reparation där skulle göra den bebolig.   Huset var försäkrat, så det kom snabbt experter från försäkringsbolaget för att utreda orsaken till brandens skador.

 Orsaken till branden har ännu inte fastställts. Dom lovade att svaret skulle komma senare i veckan. Man trodde att  kaminen var orsaken till branden, eller en elpanna från grannens skorsten. Ingen av dessa versioner har bekräftats. Till slut var orsaken till branden någon elektrisk kortslutning. Använda elektriska kablar lämnades till Vilnius för vidare undersökning.

Sedan kom det experter för att avgöra skadornas storlek. De tog ifrån oss resten av vår optimism. Det visade sig att alla innerväggar av huset är byggt av obränt tegel, som av allt vatten (ca 100 m3) blev en mjuk lera. Även i torrt tillstånd duger det inte längre till att bygga fastigheter med. Därför, enligt experterna återstår bara att riva huset. Det innebär att endast ytterväggarna som byggs av bränd tyskt tegel duger. Dom sa att man inte kan bo på första våningen för huset sjunker långsamt.   Orsaken till branden är inte än fastställd, försäkringsbolaget har därför ännu inte räknat på hur mycket som kommer att betalas ut.

  Minavänner Algis och Laima Vitkus tog emot mig och låter mig bo i deras lägenhet tillsammans med dem. Därför bestämde vi oss för att inte skynda på med beslut om framtiden.

När vi fått tillstånd att städa huset från sot och svärta, gjorde vi det. Något senare lånade jag från banken 40.000 litas och köpte ut grannarnas lägenhet.

  Mina vänner, samhället och skolor, som stöds av Litauenhjälpen Tro, hopp, kärlek hjälpte mig med 25.000 litas.   Planer för framtiden:

  Den brända fastigheten är stor och har mycket komplicerade byggnadskonstruktioner som kräver mycket renovering och en massa pengar. Jag har personligen inget behov stort hus. Nära fastigheten står en liten lada. Jag drömmer om att bygga ett litet modernt hus där. Arbetar redan med det projektet.

  Det brända huset tänkte jag donera eller samarbeta med någon och renovera. En idé är att ge huset till en katolsk eller annan kristen kyrka. En annan idé - kunde vara att kommunen kunde använda det till socialt stöd eller socialt boende. Kanske kommer det andra tankar så småning om, eller någon annan kanske har något bättre förslag senare.   Jag är tacksam till Gud att varken jag själv eller mina grannar, eller de människor som hjälpte till inte skadades av branden.

Jag är mycket tacksam till Litauenhjälpen Tro hopp och Kärlek och dess styrelse för det enorma moraliska stöd som jag fick i det senaste specialmötet de gjorde extra för min skull.   Jag är glad att jag är frisk och stark, att jag har många underbara vänner.

Hälsningar     Tadas Gircius

När jag läst vad Tadas skriver kan jag berätta något mer som han är för blyg för att berätta.

I huset som brunnit fanns också en familj till. Det var en mamma, en dotter och ett barnbarn. De hade det inte särskilt gott ställt och de hade svårt att finansiera fönstren då hela övriga ovanvåningen skulle renoveras. De hade inte råd att försäkra heller. Många gånger då jag varit på besök frågade kvinnan mig om vi/ Litauenhjälpen kunde köpa hennes lägenhet. Hon bad om ett alldeles för högt pris som jag ansåg inte ens var att tänka på, så jag nämnde det inte ens för styrelsen vad jag kan komma ihåg.

Nu stod hon och de sina utan hem och utan försäkring. Tadas tyckte synd om dem och eftersom han inte ännu fått svaret på varför branden startade kunde det ju också finnas misstankar att det kunde komma från hennes vedpanna också.

  Han erbjöd dem att köpa loss deras del i det förstörda huset så de kunde köpa en annan lägenhet i byn, vilket de också gjorde. Det var därför han lånade pengar på banken. I dag bor den lilla familjen i en finare lägenhet i byn och Tadas har nu hela tomten, uthusen och det förstörda huset i sin ägo och kommer att bygga upp ett litet hus åt sig själv i den f.d grannens gamla ladugård som står strax intill.

  Det stora huset vill han ju donerat till någon som bättre behöver det och har råd att göra något åt det. Själva stommen finns ju kvar.

Tadas köper in pianon och mjölkmaskiner som han säljer i Litauen. På det sättet försörjer han sig på idag. Vet du var det finns mjölkmaskiner och lite modernare pianon att hämta så säg till.

Nystart i Bräkne-Hoby

  Jag och mina väninnor Eila och Lisbeth möttes i huset där Litauenhjälpen en gång startades, för att ”spåna” lite. Den ena efter den andra idén kom fram. Ska vi inte använda huset till något vettigt istället för att bara låta det stå tomt och övergivet. Huset är till salu men det finns ingen köpare i sikte.

  Vi började tala om ett hus som kunde bli öppet för alla. Ett hus där man kan mötas, fika, läsa tidningar, spela sällskapsspel eller varför inte samla ihop de som är ensamma, rullstolsbundna eller andra som kanske inte alltid har så lätt att komma ut någonstans. Vi skulle kunna hålla kurser i keramik, glasfusing, crapboking, sticka virka, se på film eller lyssna på någon som har något att berätta eller läsa högt ur en bok. Vi fick många idéer som vi gick hem och funderade på.

  Efter några dagar beslöt vi, min man och jag att det skulle vara ett bra sätt att få liv i huset igen om vi startade upp Litauenhjälpen igen på det stället det en gång började. Det var vårt hem den gången för snart 20 år sedan. Visserligen äger vi fortfarande huset men har inte bott där på 12 år, och betraktar det inte som vårt hem längre.

  Tog kontakt med arbetsförmedlingen och idag är jag i arbete igen tillsammans med Eila, Kickan och Lena, genom dem. Sedan har vi Lisbeth och Lisbeth  som arbetar ideellt hos oss och Ann-Britt som stöttat och hjälpt oss på alla sätt för att få igång maskineriet.

  Idag kallar vi hela huset för Lösöreshuset då allt som finns därinne är tillsalu som gardinerna i fönstren, tavlorna på väggarna, mattor, möbler, husgeråd och precis allt utom dammsugaren och assistenten. Man kan hyra något eller några av rummen och kök om man vill träffas med sina vänner eller med sin förening en dag eller kväll till exempel. I källaren har vi öppnat ett loppis med skänkta prylar.

  När vi inte sorterar och packas ”fådda” saker så handarbetar vi med olika saker och syr balklänningar till studenter och andra som vill. Även ändringar av kläder förekommer. Vi fikar med våra gåvogivare när tillfällen ges och hämtar saker vid behov.

  Nu har vi hållit på två månader och känner att det börjar ”bli drag” i Hoby igen då det gäller klädinlämning.

  Nu väntar vi på fler medarbetare från arbetsförmedlingen som kan lyfta tunga saker, köra bil och hjälpa till med lastning när den stora bilen kommer och hämtar när vi fått fullt.